Vit lögn - Deckarroman

Deckaren kom till efter att ha läst om en myntutställning i Stockholm som varade 2dagar under våren 2016 och som triggade min fantasi. Jag tecknade ner de mesta texterna i min mobiltelefon, i en ordning som olika händelser och hörsägen inspirerade mig. Alla noteringarna (synopsis) omvandlades sedan till ett manuskript som nu finns i bokform.   Handlingen utspelar sig mest i Stockholmsmiljö även om några resor görs till Norrtälje, New York, Washington och Hongkong. Vi får följa polisinspektör Per Åberg och den kriminelle Harry Feng i deras olika planeringar och göranden för att komma åt respektive skydda det åtråvärda objektet. Viss research har genomförts på ort och ställe,  men resan till Hongkong fick bli virtuell.   Men det är inte alltid som allt går som planerat. Slutet på boken överraskar! Boken är på ungefär 170 sidor med mycket trådar hit och dit för att höja läsarens upplevelser och att öka spänningen. Läs den!
© WMC-Wallgren Marketing Consulting 2016
Presentation
Gå till butik Gå till butik

Vit lögn - smakprov ur olika kapitel

Min debutdeckarroman har nu kommit ut i nätbutiker som tryckt bok och eBok. Den finns dessutom i båda formerna på ett antal bibliotek. Här presenteras ett mycket litet utdrag ur deckarromanen "Vit Lögn": Ur kapitel 1: Tittade man till höger i gatukorsningen, såg man Katarina Kyrkas norra fasad som blev en mäktig syn i det skarpa solskenet med en klarblå himmel. Kontrasten mellan den blå himlen och den gula kyrkan förstärkte intrycket. I området rörde sig många flanörer och en stor del av dem stannade och fotograferade omgivningarna, husen, kyrkan och selfies med den gamla miljön som bakgrund. Lisa tänkte att hennes kvarter var nog det mest visade på Facebook. Men det var ju bara en känsla, inte vetenskapligt belagt. En man satt på trappen till huset tvärs över gatan och läste en tidning, två tjejer passerade fnittrandes, tog fram mobilen och, självklart, tog en selfie. Det var ytterst nära att Lisa blev förevigad på den bilden. Ur Kapitel 5: Af Chapman, det gamla skeppet, som nyligen fått en genomgång och renovering, låg som vanligt vid kaj och väntade på gäster. Fartyget användes som vandrarhem och jag undrar om man kan bo bättre som turist i den här staden. Tala om sjöutsikt, vatten runt om. Endast en landgång skvallrade om att det fanns land i närheten. Som den gamle sjökaptenen sa, land det har man bara för att kunna förtöja båten! Nu hade chefen sagt att när jag kommer över bron skall jag gå till vänster genom en port i träplanket och där bakom skulle vi mötas. Undrar vad som var så viktigt att man måste mötas just här, tänkte jag. Polishuset var ju fullt av mötesrum. Jag passerade genom träporten som på något sätt skapade en vind igenom öppningen. Porten koncentrerade den relativt svaga vind som annars fanns till en kuling genom hålet. Väl på andra sidan såg jag kajens början och på den stod också chefen iklädd arbetskläder. Vad skall hända nu, han menar väl inte att jag skall jobba på någon båt. Jag hade aldrig hört något om att Lars skulle äga en båt. Besynnerligt detta, men jag får väl snart veta. Ur Kapitel 8 En annan fördel med ett "private kitchen" var ju att alla inte hittade dit och att man alltid måste beställa bord i förväg. Man kunde därför sitta ostörd och inkognito. De flesta av de här restaurangerna serverade en utmärkt meny, ja till och med riktigt kulinariska läckerheter och John avtalade ett möte på Club Qing, 8-11 Lan Kwai Fong, Cosmos Building, 10:e våningen. Den var som en dykning rakt in i 1920-talet."Som det är brukligt, skall du och jag snacka lite affärer till kaffet och whiskeyn" sa nu John som inledning till ett samtal där han förklarade var objektet skulle kunna hittas. Han ville återkomma via mailen om detaljerna om plats och datum för ett "tillslag:” John ville först få acceptans av Harry gällande jobbet. Det skulle ske i Stockholm, men var ville han inte avslöja ännu. Men Harry skulle få full frihet att planera hur och i detalj när han ville genomföra detta. Det vanliga stället betydde Tsuen Wan- parken och en viss parkbänk. Väldigt nära bron över till ön Tsing Tsuen.   Harry var tidigt ute. Han hade tagit en taxi. Lackad i rött med ett gräddvitt tak. För en gångs skull gick det fort. Hongkong är en stad med en ständig trafikinfarkt.   Parkbänken stod intill gångvägen som låg närmast vattnet. Harry fortsatte längs parkvägen.  Vattnet glittrade i den skarpa solen och ett par svanar gled graciöst i vattenytan. Kunde en morgon som denna bli bättre?   Harry, som inte tillhör de mest belevade här i världen, satte sig ner bredvid John med en duns utan att hälsa.   "Du, jag har funderat på ditt förslag" inledde han. "Det kommer att behövas en del folk"   "Jo kan tänka mig det" sa John lite uppgivet, "men tänker du hjälps mig?"   "Jag menar att ersättningen behöver bättras på. De 200 000 du föreslog räcker inte på långa vägar. Jag gissar att jag behöver engagera 5-10 man, fixa bilar, muta kontakter och så vidare. Jag behöver10 000 000, om det hela skall bli en affär för mig" menade Harry.   "Det var mycket! Har jag inte råd med! Att du behöver folk förstår jag, men det är väl inte så dyrt?"   "Det måste vara folk med rätt kaliber, vi pratar inte om några småtjuvar nu! Här behövs bilar, vapen, sprängmedel, skottsäkra västar, mutor, förberedelsetid och mycket annat" argumenterade Harry.   " Du får 5 mille!" sa John, men Harry reste sig halvvägs upp för att markera sitt allvar. Som att, får han inte begärt pris, kan det lika gärna vara. Men när han kom upp på fötterna så ändrade han sig och sa "Vi har haft ett bra samarbete genom åren så du får en lojalitetsrabatt, 8 Miljoner inte en spänn mindre!"   John suckade! "Okey, men då får du se till att godset levereras punktligt till en flygplats i södra Sverige. Ur Kapitel 25 National Numismatic Collection (NNC) of the Smithsonian Institution, är en av de största myntsamlingarna i världen och den absolut största i Nordamerika. Adressen är 10th St. & Constitution Ave. NW, in Washington, D.C. Jag hade hyrt en bil för att ta mig dit. Det var bara 320 km att köra och flyg med transport till och från flygplatsen och incheckningstider etc. tog ungefär lika lång tid så valet blev lätt. Kan bli en trevlig resa, jag hade inte varit i USA annat än vid ett tillfälle förut och det hade varit New York så det kunde vara trevligt och se lite mer av landet. Bilen var framkörd till ingången på hotellet och den var försedd med GPS och elektronisk karta. Det hade jag nogsamt beställt av uthyraren. Annars kunde det nog bli många mil extra när man kört fel. Jag fick gå upp tidigt. Bilen var beställd till kl. 07.00 eller 7 am på det lokala språket. Jag gick ut prick kl. 7 och den stod där som avtalat. Jag signerade avtalet och så bar det iväg söderut. Passerade nära platsen där World Trade Center en gång stod. Tragisk händelse, förbannat tragisk! Jag leddes in i en smal lång tunnel med svag orange belysning. Ut på andra sidan i solskenet och där uppenbarades sig ett landskap med motorvägar och industrisamhällen. Det var inte förrän jag passerat Newark, den stora flygplatsen i söder som de vackra vyerna dök upp. Inte olikt Mellansverige men skalan var ett par nummer större. Här och var efter motorvägen dök det upp food courts. En slags stora restaurangområden. Men bara med s.k.. Skräpmat som hamburgare kycklinglår och friterat var de huvudsakliga rätterna.  Och självklart söta pajer och läsk som i riklig mängd orsakade amerikanarnas övervikt. Färden gick längs väg 95 SW. När jag kom i närheten av Trenton såg jag blå och röda blinkande ljus i backspegeln. En polisbil kom i hög fart och framför låg en ljus bil. Den ljusa körde om mig och svängde in tvärt framför mig och saktade in. Polisen som var en "High Way Patrol " körde om oss båda och kastade in sin bil framför den ljusa och tvärbromsade. Det fick jag också göra annars hade vi alla tre brakat ihop. Undrar vad föraren i den ljusa bilen hade gjort för ett sådant ingripande? Efter två och en halv timmas färd var jag nu framme i Washington. Tur att jag beställt en GPS för här var det också gott om vägar. Men det amerikanska systemet med väderstrecken utskrivna efter vägnumren på skyltarna borde vi i Sverige ta efter. Man vet hela tiden åt vilket håll vägarna går. NCC ligger ett par kvarter från Vita Huset och när jag var framme enligt GPS:en, sa en röst att jag var framme, men inte såg jag någon ingång. I södra änden av huset fanns 4 monumentala pelare i grekisk stil. Jag antog att ingången var där, men den var dold bakom ett antal träd.

Vit lögn - Deckarroman

Deckaren kom till efter att ha läst om en myntutställning i Stockholm som varade 2dagar under våren 2016 och som triggade min fantasi. Jag tecknade ner de mesta texterna i min mobiltelefon, i en ordning som olika händelser och hörsägen inspirerade mig. Alla noteringarna (synopsis) omvandlades sedan till ett manuskript som nu finns i bokform.   Handlingen utspelar sig mest i Stockholmsmiljö även om några resor görs till Norrtälje, New York, Washington och Hongkong. Vi får följa polisinspektör Per Åberg och den kriminelle Harry Feng i deras olika planeringar och göranden för att komma åt respektive skydda det åtråvärda objektet. Viss research har genomförts på ort och ställe,  men resan till Hongkong fick bli virtuell.   Men det är inte alltid som allt går som planerat. Slutet på boken överraskar! Boken är på ungefär 170 sidor med mycket trådar hit och dit för att höja läsarens upplevelser och att öka spänningen. Läs den!
© WMC-Wallgren Marketing Consulting
Presentation
Gå till butik Gå till butik

Vit lögn - smakprov ur olika kapitel

Min debutdeckarroman har nu kommit ut i nätbutiker som tryckt bok och eBok. Den finns dessutom i båda formerna på ett antal bibliotek. Här presenteras ett mycket litet utdrag ur deckarromanen "Vit Lögn": Ur kapitel 1: Tittade man till höger i gatukorsningen, såg man Katarina Kyrkas norra fasad som blev en mäktig syn i det skarpa solskenet med en klarblå himmel. Kontrasten mellan den blå himlen och den gula kyrkan förstärkte intrycket. I området rörde sig många flanörer och en stor del av dem stannade och fotograferade omgivningarna, husen, kyrkan och selfies med den gamla miljön som bakgrund. Lisa tänkte att hennes kvarter var nog det mest visade på Facebook. Men det var ju bara en känsla, inte vetenskapligt belagt. En man satt på trappen till huset tvärs över gatan och läste en tidning, två tjejer passerade fnittrandes, tog fram mobilen och, självklart, tog en selfie. Det var ytterst nära att Lisa blev förevigad på den bilden. Ur Kapitel 5: Af Chapman, det gamla skeppet, som nyligen fått en genomgång och renovering, låg som vanligt vid kaj och väntade på gäster. Fartyget användes som vandrarhem och jag undrar om man kan bo bättre som turist i den här staden. Tala om sjöutsikt, vatten runt om. Endast en landgång skvallrade om att det fanns land i närheten. Som den gamle sjökaptenen sa, land det har man bara för att kunna förtöja båten! Nu hade chefen sagt att när jag kommer över bron skall jag gå till vänster genom en port i träplanket och där bakom skulle vi mötas. Undrar vad som var så viktigt att man måste mötas just här, tänkte jag. Polishuset var ju fullt av mötesrum. Jag passerade genom träporten som på något sätt skapade en vind igenom öppningen. Porten koncentrerade den relativt svaga vind som annars fanns till en kuling genom hålet. Väl på andra sidan såg jag kajens början och på den stod också chefen iklädd arbetskläder. Vad skall hända nu, han menar väl inte att jag skall jobba på någon båt. Jag hade aldrig hört något om att Lars skulle äga en båt. Besynnerligt detta, men jag får väl snart veta. Ur Kapitel 8 En annan fördel med ett "private kitchen" var ju att alla inte hittade dit och att man alltid måste beställa bord i förväg. Man kunde därför sitta ostörd och inkognito. De flesta av de här restaurangerna serverade en utmärkt meny, ja till och med riktigt kulinariska läckerheter och John avtalade ett möte på Club Qing, 8-11 Lan Kwai Fong, Cosmos Building, 10:e våningen. Den var som en dykning rakt in i 1920-talet."Som det är brukligt, skall du och jag snacka lite affärer till kaffet och whiskeyn" sa nu John som inledning till ett samtal där han förklarade var objektet skulle kunna hittas. Han ville återkomma via mailen om detaljerna om plats och datum för ett "tillslag:” John ville först få acceptans av Harry gällande jobbet. Det skulle ske i Stockholm, men var ville han inte avslöja ännu. Men Harry skulle få full frihet att planera hur och i detalj när han ville genomföra detta. Det vanliga stället betydde Tsuen Wan- parken och en viss parkbänk. Väldigt nära bron över till ön Tsing Tsuen.   Harry var tidigt ute. Han hade tagit en taxi. Lackad i rött med ett gräddvitt tak. För en gångs skull gick det fort. Hongkong är en stad med en ständig trafikinfarkt.   Parkbänken stod intill gångvägen som låg närmast vattnet. Harry fortsatte längs parkvägen.  Vattnet glittrade i den skarpa solen och ett par svanar gled graciöst i vattenytan. Kunde en morgon som denna bli bättre?   Harry, som inte tillhör de mest belevade här i världen, satte sig ner bredvid John med en duns utan att hälsa.   "Du, jag har funderat på ditt förslag" inledde han. "Det kommer att behövas en del folk"   "Jo kan tänka mig det" sa John lite uppgivet, "men tänker du hjälps mig?"   "Jag menar att ersättningen behöver bättras på. De 200 000 du föreslog räcker inte på långa vägar. Jag gissar att jag behöver engagera 5-10 man, fixa bilar, muta kontakter och så vidare. Jag behöver10 000 000, om det hela skall bli en affär för mig" menade Harry.   "Det var mycket! Har jag inte råd med! Att du behöver folk förstår jag, men det är väl inte så dyrt?"   "Det måste vara folk med rätt kaliber, vi pratar inte om några småtjuvar nu! Här behövs bilar, vapen, sprängmedel, skottsäkra västar, mutor, förberedelsetid och mycket annat" argumenterade Harry.   " Du får 5 mille!" sa John, men Harry reste sig halvvägs upp för att markera sitt allvar. Som att, får han inte begärt pris, kan det lika gärna vara. Men när han kom upp på fötterna så ändrade han sig och sa "Vi har haft ett bra samarbete genom åren så du får en lojalitetsrabatt, 8 Miljoner inte en spänn mindre!"   John suckade! "Okey, men då får du se till att godset levereras punktligt till en flygplats i södra Sverige. Ur Kapitel 25 National Numismatic Collection (NNC) of the Smithsonian Institution, är en av de största myntsamlingarna i världen och den absolut största i Nordamerika. Adressen är 10th St. & Constitution Ave. NW, in Washington, D.C. Jag hade hyrt en bil för att ta mig dit. Det var bara 320 km att köra och flyg med transport till och från flygplatsen och incheckningstider etc. tog ungefär lika lång tid så valet blev lätt. Kan bli en trevlig resa, jag hade inte varit i USA annat än vid ett tillfälle förut och det hade varit New York så det kunde vara trevligt och se lite mer av landet. Bilen var framkörd till ingången på hotellet och den var försedd med GPS och elektronisk karta. Det hade jag nogsamt beställt av uthyraren. Annars kunde det nog bli många mil extra när man kört fel. Jag fick gå upp tidigt. Bilen var beställd till kl. 07.00 eller 7 am på det lokala språket. Jag gick ut prick kl. 7 och den stod där som avtalat. Jag signerade avtalet och så bar det iväg söderut. Passerade nära platsen där World Trade Center en gång stod. Tragisk händelse, förbannat tragisk! Jag leddes in i en smal lång tunnel med svag orange belysning. Ut på andra sidan i solskenet och där uppenbarades sig ett landskap med motorvägar och industrisamhällen. Det var inte förrän jag passerat Newark, den stora flygplatsen i söder som de vackra vyerna dök upp. Inte olikt Mellansverige men skalan var ett par nummer större. Här och var efter motorvägen dök det upp food courts. En slags stora restaurangområden. Men bara med s.k.. Skräpmat som hamburgare kycklinglår och friterat var de huvudsakliga rätterna.  Och självklart söta pajer och läsk som i riklig mängd orsakade amerikanarnas övervikt. Färden gick längs väg 95 SW. När jag kom i närheten av Trenton såg jag blå och röda blinkande ljus i backspegeln. En polisbil kom i hög fart och framför låg en ljus bil. Den ljusa körde om mig och svängde in tvärt framför mig och saktade in. Polisen som var en "High Way Patrol " körde om oss båda och kastade in sin bil framför den ljusa och tvärbromsade. Det fick jag också göra annars hade vi alla tre brakat ihop. Undrar vad föraren i den ljusa bilen hade gjort för ett sådant ingripande? Efter två och en halv timmas färd var jag nu framme i Washington. Tur att jag beställt en GPS för här var det också gott om vägar. Men det amerikanska systemet med väderstrecken utskrivna efter vägnumren på skyltarna borde vi i Sverige ta efter. Man vet hela tiden åt vilket håll vägarna går. NCC ligger ett par kvarter från Vita Huset och när jag var framme enligt GPS:en, sa en röst att jag var framme, men inte såg jag någon ingång. I södra änden av huset fanns 4 monumentala pelare i grekisk stil. Jag antog att ingången var där, men den var dold bakom ett antal träd.